BREASTFEEDING

Den lugna fridfulla amningen som var så mysig för ett par månadersen har förvandlats till raka motsatsen!
Det är absolut inte så att jag tycker att det är jobbigt.. Eller jo lite jobbigt kan det vara. Nu vet hon vart tuttana finns och är inte rädd för att ta tag i de, dra i de och till och med bita. I början gjorde de ont, men nu har jag bara vant mig och känner inte smärtan lika mycket. Allt det här går ju bra när vi är hemma! Men sitter vi på busen eller spårvagnen och hon sitter i mitt knä är det en helt annan historia. När jag amar på buss eller i spårvagn så har jag en sån princip sak att jag gärna har en filt över så att folk inte ser, men Nichole är raka motsatsen. Lilla rakar unge! Men men.. Det är ju Nicholes "egna" tuttar så hon får väl göra som hon vill.
Nu skrek, grät hon på låtsas och kollade på mig med en ledsen min (trots att hon låtsas). Tog upp henne och den lilla busen skrattar, drar ut en tutte o snuttar. Hon är för härlig, min lilla prinsessa!

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg