När ens barn framkallar en hjärtattack på en..

Kom precis hem efter 2 timmas lek ute efter hämtning på dagis. Vädret svek oss inte och Nichole lyssnade någorlunda bra på sin mamma. Jag hatar trots åldern! Det måste vara det jobbigaste jag vart med om. Hoppas, hoppas de går över snart.. Fast sen kommer den ju igen iofs.. Blää!! Jag fick en hjärtattack när vi skulle ta promenaden hem från dagis idag. Nicholes dagis ligger ju på höjden, så när man ska ta sig dit är det trappor och backar. Finns en liten liten backe, den är så liten att man knappt ser den.. (Liten på bredden då) men JÄTTE brant. Hon ville gå där och jag sa Nej. Tror ni att hon lyssnade? Nej, hon skulle gå där och av någon anledning fick hon för sig att hon skulle skynda sig ner för den där branta, branta backen. Jag fick panik när hon började springa. Försökte närma mig henne långsamt för att inte stressa upp henne så att hon skulle ramla. Fick tag i henne tillslut och var rasande och i någon form av chock. Trodde verkligen för 1 sekund att hon skulle ramla ner. För bredvid backen på ena sidan var det små berg, träd och gräs och andra sidan var det ett stup. Usch! Har fortfarande inte släppt det där. Kommer nog inte kunna göra det på ett tag heller.. Men efter denna hjärtattack gick vi hand i hand till lekplatsen och hade jätte kul. Blev kvar där i 2 timmar. Nichole sken verkligen upp när vi lekte där och gungade tillsammans. Lycka känner man då som mamma. Speciellt när man nu alltid är så trött efter skolan och inte har någon ork till att leka eller så, då plugget står uppstaplat i huvudet på en. Ska rå plugga nu i kväll tillsammans med Jessie, han kommer över och hjälper mig så att jag kan få en liten paus från detta eländet. Och i helgen blir det bara fokus på min prinsessa!

Kommentarer

Populära inlägg