sometimes i listen to strangers conversations and mentally give...

Precis kommit hem från dagis. Efter att ha lämnat lill tjejen på dagis sprang jag som vanligt in på Ica för att köpa mig en liten aptitretare till frukosten.. Vad pratar jag om egentligen? Jo ser ni, 2 Dextrozol paket mums! Sedan fick jag sitta och vänta på bussen i 9 minuter. 9 minuter i vanliga fall brukar gå kvickt. Men inte idag idag var det så kallt och det bara kändes som att man satt där i timmar.. Ni vet säkert hur jag menar?.. Kom en gammal gubbe och ställde sig i busskuren, han såg rätt sliten ut.. Ni vet så där pensionärs-sliten. Jag satt där på den lilla bänken med en Metro i handen, lurar i öronen och han frågar en random fråga: "Skall du fira jul hemma eller åker du bort?" Första tanken från min sida var: - Oh shit, varför frågar han mig detta? Försöker han få information om mig om mitt hem kommer att vara tomt över jul? Så han kan komma och göra inbrott? Jag vet, jag är eller var väl lite väl fördomsfull och slutade omedelbart med de tankarna.. Och svarade: - "Nej, jag ska fira jul hemma. Han": - "Det skall jag också, fast jag skall åka till min bror i Vara"

Så vände jag mig mot tidningen för att fortsätta läsa den där intressanta artikeln. Tror det eller ej men då kom det en till kommentar från gubben.. (man tror ju att människor fattar att man inte vill prata när man återgår  till sin tidning..) Han sa att det var fint i Vara. Det höll jag med om, då det faktiskt är fint och mysigt där. Så frågade han om jag fröss.. Ja, om fötterna och händer var mitt svar.. Sen kom bussen och då hoppade jag på längst back.. Ville inte sitta med honom, visst han var trevlig. Det var han, en jätte gullig gubbe! Men det som äcklade mig mest.. Som han dock inte kunde hjälpa var slemmet  salivet som rann utanför hans, ner till hakan.. Ja nu hajar.. Det var inte mysit och se på.. Men förövrigt så var han en trevlig liten gubbe. Lite tråkigt bara att man i dagens samhälle reagerar så som jag gjorde nu idag, när gubben börja prata med mig. Att jag tänkte de tankarna om inbrott i mitt hem. Hur kommer det sig att det är så? Jag menar förtiden sa man "hej" till alla som passerade en, idag anstränger man sig för att äns få ögonkontakt med andra och när någon börjar prata med en sådär random som den lilla gubben, då backar man ett steg, tar på sin "Sköld". Varför?

Kommentarer

Populära inlägg