När sömnen tar över ens liv!

Min lillasyster Emily kom och väckte mig idag. Tidigt, 05:30 måste klockan ha vart då jag och älsklings plutt skulle med spårvagnen 06:44 för att hinna till dagis på andra sidan stan. Jag kom inte upp. Aldrig vart så trött som jag var igår! Jag sov ju bokstavligt talat ut hela söndagen och borde ha vart pigg som en tupp när hon kom där och tjötta på mig, tidigt på morgon kvisten.. Så bestämdes det att vi skulle få skjuts, men bli av släppta sist. Efter att ha släppt av Angela i Vasa, Emily i Majorna och passerat 2 betalstationer.. Hehe. Det fick gå ann. Slapp kämpa med vagn, väskor och Nichole ner för den långa trappan ner mot vagnarna som för övrigt är Göteborgs längsta och jobbigaste! Fick slippa snö och slask också. Vi kom fram till dagis 08:30. Morfar fick äran att följa Nichole in, och se hennes dagis för första gången medan en trött, seg mamma satt i bilen och värmde sig. Sedan kom han tillbaks och körde mig hela vägen hem, även ifall jag insisterade på att bli av släppt vid bussen.
Satte mig direkt i soffan. Kollade våra bästa år, åt frukost och hade SMS kontakt med Ruby, vi hade tänkt ses i stan och plugga ihop som förra måndagen. Men först skulle vi båda sova några timmar!.. Känner någon igen sig av detta sov-beteendet? Jätte jobbigt.. Sov i 2 timmar gjorde jag, men då jag ej hörde något från min trötte vän antog jag att hon sov djupt som en bebis och ville ej väcka. Tog istället fram ALLA böcker och pluggat ordäntligt. Nu är kl 15:30. Jag är fortfarande jätte trött, av någon konstig anledning.. Utbränd kanske? Men sova kan ej göras för nu skall det ner och bokas tvätt. Tvätta kl 16, städa, hinna till biblioteket, lämna Alfons böckerna, handla lite smått och sedan hämta hem min underbara skatt kl 17:00. Inte konstigt att jag är så trött som jag är kanske..

Kommentarer

Populära inlägg